Det är först när man ser tillbaka som man riktigt förstår hur mycket smaken av kaffe har förändrats. Från 2010 fram till idag har drycken genomgått en tyst revolution. Inte en snabb explosion, utan en gradvis rörelse, där varje ny våg av kaffeintresse byggt vidare på den föregående. Och mitt i allt detta har vår relation till kaffet blivit både mer medveten och mer personlig. Vi har gått från att acceptera det vi fick till att söka det vi verkligen vill ha.
I början av 2010-talet stod fortfarande bryggkaffet – klassiskt filterkaffe – som självklar bas i de flesta svenska hem och kontor. Det var tryggt, bekant, ofta kokt på bönor utan ursprung, förpackade i vakuum och malda långt innan de nådde någon bryggare. Smaken var robust, bitter, nästan alltid serverad med en skvätt mjölk. Men samtidigt började något röra sig i kaffets värld. De första specialkafferosterierna dök upp, de små caféerna med baristor som pratade om bönans höjd över havet, skördeperioder och olika processmetoder. Det var en ny röst som tog plats, en röst som sade att kaffe kunde smaka mer än bara kaffe.
Espresson blev tidigt en symbol för denna förändring. Men inte vilken espresso som helst. Det handlade om balansen mellan syra, sötma och kropp. Caféer började mala färskt på beställning, investera i maskiner för tiotusentals kronor, och erbjuda något som tidigare mest fanns i södra Europa. Samtidigt började fler hemma baristor experimentera, först med kapselmaskiner, sedan med kvarnar, vågar, och avancerade espressomaskiner.
Parallellt med espressons intåg förändrades också synen på mjölken i kaffet. Café au lait, som tidigare förknippats med stor kopp och mild karaktär, fick ge plats åt cappuccino och senare flat white, där mjölkens textur och temperatur blev avgörande. Det handlade inte längre bara om styrka eller mängd, utan om hur mjölken kunde bära fram sötman i bönan, hur latte art kunde säga något om hantverket bakom koppen.
Men det var inte bara i städerna som förändringen märktes. Snart fanns hantverksrostat kaffe i matbutikerna, och fler började köpa hela bönor. Man malde själv hemma och lärde sig känna skillnad på etiopiska bönors florala toner och brasilianska bönors chokladiga djup. Begrepp som single origin, honey process och anaerob jäsning blev inte bara något för entusiasterna utan nådde allt bredare kretsar.
De senaste åren har kaffets utveckling tagit ytterligare steg mot det komplexa och experimentella. Kalla bryggmetoder som cold brew och nitro har blivit vardag i många caféers utbud. Smaksättningar som tidigare betraktats som gimmick – lavendel, kardemumma, apelsin – används nu varsamt och med precision. Bönor från Rwanda, Burundi och Panama är inte längre exklusiva rariteter utan syns i välsorterade sortiment.
Samtidigt finns det något vackert i att filterkaffet gjort comeback, men nu med helt andra förtecken. Bryggt för hand med V60 eller Chemex, vägd, tajmad, med vatten som håller exakt rätt temperatur. Det är fortfarande detsamma i sin grund – vatten som passerar malda bönor – men idag är det ett uttryck för noggrannhet och respekt för råvaran.
Så när man ser tillbaka är det inte bara kaffet som förändrats. Det är vår blick, vår nyfikenhet, vår vilja att förstå vad vi dricker. Kanske handlar det i slutändan inte ens om smaken, utan om den riktning vi väljer att gå – långsammare, mer medvetet, med fler nyanser. Och kaffe, det fortsätter vara vår följeslagare, lika vardagligt som det är förfinat.